Livskvalité och ett förslag...


Hej Ninni

Har lite tankar kring jobbet idag.
Förra veckan gick jag ju på ett schema som var i stort sett heltid och nu när jag är tillbaka till mitt eget schema är jag faktiskt väldigt glad att jag inte jobbar heltid. Visst det ger mindre pengar på kontot, men för mig ger det livskvalité - och för mig är det tid, tid att göra saker och tid att bara vara. Vad är det för mening med att tjäna en massa pengar om man aldrig har tid att göra av med dem? Nej, om jag kan spendera så lite tid som möjligt på jobbet och ändå få ihop till en lön som gör att jag klarar mina ofrånkomliga utgifter, som hyra, el, mat osv. varje månad så är jag nöjd.
Nu ska jag inte ljuga och säga att jag inte tycker det är kul att shoppa, för det är det och precis som alla andra så har jag också en önskelista, men vad jag menar är att i slutändan är det inte det som är det viktiga, även om lite shopping också kan vara livskvalité... :)

Sedan har jag ett litet förslag och det är något som jag diskuterat med vänner och kollergor många gånger. I och med att den allmänna värnplikten nu inte existerar längre så borde det införas ett obligatoriskt år inom handeln för alla som gått ut gymnasiet!!
Okay, kanske inte ett år, men ett halvår åtminstone - ett halvår borde alla prova på att jobba inom handeln i någon form. Alla måste handla, därför borde alla någongång uppleva hur det är att stå på andra sidan.
Varför nu detta förslag kan man ju undra?
Av den enkla anledningen att människor i allmänhet har en tendens att tappa större delen av sina hjärnceller så fort de kommer innanför dörrarna i en butik. Hon eller han som står bakom disken/sitter i kassan/packar upp varor eller vad det nu kan vara för uppgift personalen har, är liksom ingenting. Som anställd inom handeln förvandlas man till en del av butiken, en del som det är helt legitimt att ösa vilken skit som helst över. Visst vi som jobbar i butik är där för kunderna, utan dem skulle vi inte ha något jobb, osv, osv.... men detta innebär inte att man ska behöva ta vad som helst från otrevliga kunder, detta innebär inte att det är okay att gå till personangrepp när man inte får sin vilja igenom eller för att man är missnöjd med något som om man bara tänker efter, lite, lite grann inte personalen kan göra det minsta åt. Det där med att "kunden har alltid rätt" är helt enkelt ett förlegat uttryck och i många situationer inte sant.
Respekt, eller rättare sagt bristen på, är vad det handlar om. Det är för mig helt obegripligt hur vissa människor kan bete sig mot butikspersonal och jag är ytterst tveksam till att de skulle bete sig med samma brist på respekt någon annanstans. Jag har en teori om att det handlar om stress - att gå och handla måste för en del vara fruktansvärt uppstressande, vilket i sin tur medför att de gör det hela mycket svårare och besvärligare för både sig själva och för butikspersonalen.
Missförstå mig inte nu, givetvis finns det väldigt många trevliga och gulliga kunder som både underlättare för oss i vårat jobb och gör dagen mycket roligare, men tyvärr så är det oftast inte dem man minns när dagen är slut...
Jag vet också att mitt förslag inte är riktigt realistiskt, då det skulle bli väldigt svårt att ordna fram jobb inom handeln för alla dessa studenter som går ut gymnasiet, men det här är mitt brev och där får jag skriva vad jag vill och drömma går ju alltid....


 Bild från google


Kram!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0