brevtillninni

Hej Ninni

Det här med vänskap är som med alla andra relationer svårt, det borde inte vara det men det är det. Mina vänner betyder allt för mig och därför blir jag näst intill chockad när jag träffar på människor som inte ser på vänskap på samma sätt. Jag har gått på en del törnar när det gäller vänskap, men man lär sig, man lär sig vem som är ens riktiga vänner och vilka man faktiskt kan lita på. Vännerna är ju dem man har kul och skrattar så man får kramp i magen med, med det är också de man ringer till när tårarna rinner av andra mindre roliga anledningar. Det är ju då man behöver dem som mest, när man inte mår så bra och alla människor har mer eller mindre jobbiga perioder i sitt liv. Om man inte kan vända sig till sina vänner för stöd då, ja då är de nog inte mycket till vänner.

Jag har några få riktigt nära vänner och det är så jag vill ha det. Det är de jag har valt att släppa in i mitt liv på riktigt. Några av dessa är vänner är utspridda över landet och några av dem hörs jag inte med så ofta, men det gör inget för jag vet att de finns där om jag behöver dem. Även fast det kan gå långa perioder mellan våra samtal och träffar så när vi väl hörs eller ses är det som om ingen tid alls har gått sedan sist och det är ju precis så det ska vara med bra vänner! 

Jag har den stora turen att ha Finaste Vännen i mitt liv. Vi har känt varandra sedan vi var fyra år gamla då vi växte upp i samma lilla by och gick i samma klass från det att vi började lekis fram till nionde klass. Under gymnasiet tappade vi kontakten lite grann eftersom vi umgicks i olika kompisgäng. Efter studenten flyttade jag runt lite, både utomlands och i Sverige, men så bestämde jag mig för att jag skulle plugga i Björkarnas stad och i samband med det beslutet så ringde telefonen en dag.
Det var Finaste och hon undrade om jag kunde tänka mig att dela lägenhet med henne eftersom hon också skulle flytta till samma stad. Olyckskorparna kraxade så klart - det skulle aldrig funka, vi är alldeles för olika, osv. Men se det gjorde det och de ett och ett halvt åren som vi var kombos är bland de roligaste i mitt liv!
Visst vi är väldigt olika, men jag tror att det är just därför det funkade så bra för oss att vara kombos. Finaste är väldigt utåtriktad, pratsam och ja, lite hysteriskt faktiskt ;) medan jag är mer tillbakadragen, tystlåten och lugn och det gör att vi kompletterar varandra. Hon puschar på mig och jag tar ner henne på jorden. Sedan är vi inte så olika ändå, vi har precis samma humor och Finaste är en av de absolut roligaste människorna jag känner. Finns ingen som kan få mig att skratta lika mycket som hon och i och med att vi kännt varandra så länge så har vi vissa interna skämt som egentligen bara vi tycker är roliga, som exempelvis "Kribba" och "Godisregn". Ingen idé att förklara här för du kommer som sagt inte tycka att det är roligt, precis som alla andra som bara brukar titta väldigt konstigt på oss när vi sätter igång.
Det som är allra bäst med Finaste är att jag vet att oavsett vad det handlar om så finns hon där för mig. Hon är den första jag ringer oavsett vad det är som hänt, positivt eller negativt och jag vet att vad det än är så ställer hon upp. Hon är den som vet mest om mig och är också den vän som jag vet alltid kommer finnas kvar hela livet ut.


(Armband från kyssjohanna.se)


På torsdag kommer hon alltså hem, hon är numera bosatt på annan ort så vi ses inte lika ofta längre, men det blir många telefonsamtal. Hur som helst så ska det bli så kul att träffa henne, dels för att det börjar bli alldeles för länge sen sist och dels för att hon inte kommer ensam - ja, på sätt och vis i alla fall...
Det är nämligen så att kring årskiftet så väntar Finaste och hennes sambo Storfiskaren tillökning, det kommer en liten mini-Finaste eller en liten mini-Storfiskare och det ska bli så himla kul att få lära känna denna nya lilla människa. Nu när hon kommer hem så blir det första gången jag får träffa magen och jag vet att hon inte gillar det alls, men just därför och för att jag vet att hon kommer att vara det, så kommer jag tala om för henne hur väldans fin hon är!!
 

Kram!

Hej Ninni

Nu är den här, första höstmånaden - idag är det den 1 september och som jag längtat ;) Visst, sommaren är härlig, men hösten är ändå favoriten.
En sak som kommer med hösten är alla goda äpplen. Jag är inte särskilt förtjust i äpplen annars, men nu kommer de svenska äpplena, som Discovery och Ingrid Marie, och de är så goda och syrliga så de tuggar jag i mig en ansenlig mängd av varje höst. 

 (bild från google)

Idag är det dags för ett besök hos tandläkaren för att se att tänderna mina mår bra, så jag kan äta mina äpplen :) Sen blir det att jobba ett kvällpass igen.


Kram!