Boktipset
Hej Ninni
Hela våren och sommaren har jag varit inne i en riktig läsperiod då jag slukat bok efter bok. Det hör ju oftast sommaren till, att det blir mer tid för att läsa böcker och nu när det går mot höst så börjar det där suget avta, eller i alla fall mattas av lite. En av de böcker som jag har plöjt igenom denna sommar har i alla fall med mitt jobb att göra kan man väl säga. Den heter Kassörer till kassan: betraktelser från löpande matbandet och är skriven av Helena Lundberg (Ekerlids Förlag, 2011). Jag har ju själv då och då bjudit på lite iaktagelser från Cirkusen här och denna bok bjöd på hög igenkänningsfaktor och många skratt:
"Med en underfundig penna och rapp humor beskriver Helena Lundberg arbetet som snabbköpskassör. Boken bygger på författarens personliga erfarenheter efter fyra år inom två stora livsmedelskedjor. Helena Lundberg har samlat en hel uppsjö med roliga, sorgliga och knasiga historier från början nedtecknade på baksidan av kvitton. Läsaren får en inblick i hur vi människor beter oss i mataffären och får ta del av en rad dråpliga dialoger i kassan allt sorterat i olika kundkategorier som Agata Aggressiv, Kurt Konflikträdd, Stina Stress och Vera Virrig med flera. Humor och allvar blandas med teckningar och upphittade inköpslistor och allt har sin grund i den på ytan föga spännande matbutiken."
Även om författaren har jobbat på betydligt större stormarknader än jag så återfinns precis samtliga kundkategorier även på Cirkusen. Jag kan till och med namnge vissa av dem, vilket jag så klart inte kommer att göra här, men jag vet vem som gömmer sig bakom Vera Virrig och så vidare... Det enda jag inte känner igenom mig i helt, även om det faktiskt till viss del stämmer där också, är när författaren skriver om relationerna mellan arbetskamraterna och cheferna, men det har väl även det med att göra med storleken på arbetsplatsen. Det är i alla fall en riktigt rolig bok och jag tycker att man kan läsa den även om man inte har detta yrke. Alla är vi ju nämligen kunder i mataffären, det går än så länge inte att undkomma helt och hållet, så kanske kan man få sig en tankeställare när det gäller människors beteende i en så vardaglig situation som att gå och handla.
Jag avslutar med en egen liten historia från Cirkusen som har bjudit på många skratt. Nu hände dock detta inte mig utan det var en kollega som berättade att hon fått ta emot ett telefonsamtal till butiken där en kund hade förlagt en personlig ägodel och om det var så att vi hittade dessa så skulle det vara snällt om vi kunde ringa henne. Kunden i fråga hade nämligen förlagt sina löständer....
När man nu tillslut slutar skratta så uppstår ju omedelbart en mängd frågor - Först och främst; varför har tanten plockat ut tänderna inne i butiken till att börja med? Hur kan man gå vidare och fortsätta handla utan att upptäcka att man inte längre har några tänder i munnen? Hur långt hann damen i fråga innan hon upptäckte att hon saknade sina gaddar? Vem ska få äran? att hitta igenom dem? Någonstans inne på Cirkusen ligger det alltså eventuellt ett par kvarglömda, borttappade och övergivna löständer. Vid upphittande lämna gärna in dem i kundtjänst eller lägg dem åtminstone i ett vattenglas....
I lådan för kundernas kvarglömda och upphittade ägodelar?
Kram!
Hej på dig!
Hej Ninni
Trött och ont i kroppen efter en lång jobbhelg så har egentligen inte så mycket att komma med förrutom en liten iakttagelse.
Har tänkt på och lagt märke till det här ganska länge - människors oförmåga till vanlig enkelt hövlighet. Det jag syftar på är helt enklet det här med att hälsa. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt hej till kunder och bara fått en tom blick tillbaka om ens det...
Jag förstår inte riktigt vad som är problemet? Hur mycket energi krävs det att bara öppna munnen och säga hej? Tydligen en hel del, fast egentligen handlar det väl inte om vad som krävs utan mer om att butikspersonal inte riktigt är värd det där hejet, de sitter ju bara där. Många kunder tror jag inte ser personen på andra sidan disken. Där är bara någon difus robotliknande varelse som man lämnar pengar till, ibland inte ens i handen som sträcks fram utan man kastar bara fram dem på disken och går utan därifrån utan ett enda ord.
Ibland har jag lust att bara fortsätta säga hej till kunden bara för att se om man faktiskt får en reaktion tillslut och kanske till och med ett hej om man envisas tillräckligt länge.
Det kanske inte verkar som en så stor grej att irritera sig på, men precis därför - för att det krävs så lite att uppmärksamma att det faktiskt är en person och inte en maskin som är där för att ta betalt av dig - så är det irriterande. Är det så att du verkligen inte orkar lyfta blicken och öppna munnen så finns det faktiskt kassor som sköts av riktigt maskiner, men så länge du väljer att gå till en kassa bemannad av en mänklig varelse så är det väl inte för mycket begärt att du klämmer ur dig ett hej?
Dagens tips från coachen: Får du ett hej returnera det gärna!
Det var allt jag hade på hjärtat idag. Nu ska jag avsluta denna söndag som jag tillbringat i bunkern medan resten av stan varit ute och njutit av solen. Nu är när arbetsdagen är över så har dock vädret istället förvandlats till snö och blåst, men jag ska inte klaga så mycket egentligen för jag har det ganska bra här i soffan under min rosa fluffiga filt - och så går Pretty Woman på 5:an. Den har jag ju bara sett ungefär 1000 gånger, men den går att se igen :)
Kram!
Observerat
Hej Ninni
Så här mitt i jobbhelgen så tänkte jag komma med lite nya iakttagelser och den här gången handlar det om det tydligen mystiska och svårbegripliga "löpande bandet". Trots att detta faktiskt är en uppfinning från början av 1900-talet och trots att i stort sett alla matvarubutiker idag har sådana så verkar det ibland som att folk aldrig stött på fenomenet tidigare...
Vi kan börja med det här hur man lägger upp saker på bandet när man kommer till kassan. Allra först måste vi kanske börja med att konstatera att ett löpande band innebär att bandet i stort sett hela tiden rör sig sakta framåt, bandet rullar alltså...
När vi nu fått det klart för oss så borde det ju säga sig självt att om man lägger chipspåsen först och därefter 10 liter mjölk så blir det ju så att chipspåsen hamnar lite lätt i kläm när bandet tar slut. Visst vi som sitter i kassan försöker ju sortera så gott det går, men dels så är det inte så lätt när det är mycket varor och dels så sliter det så mycket mer på våra axlar och ryggar. Så om du vill undvika att endast ha chipssmulor till fredagsmyset så kan det vara bra att tänka på i vilken ordning du lägger upp varorna på bandet...
Det har gjorts undersökningar på det här med hur mycket vi som sitter i kassan lyfter varje dag och siffrorna varierar, men det är åtminstone ett par ton per arbetspass. Det är alltså inte helt utan anledning som det brukar stå uppmaningar om att gärna vända streckkoden mot oss som sitter i kassan och för att kunna göra det så är ytterligare ett tips att inte stapla varor på varandra till ett berg.
För vad händer när bandet börjar rulla igen? För det gör det, det har vi ju redan konstaterat. Ja, är berget tillräckligt högt så kommer varorna att spridas både lite här och där, framför allt utanför bandet och eftersom du så klart vet att bandet rör sig så borde du inte bli förvånad när till exempel äggasken som balanserade på toppen av berget går sönder där den faller i golvet, eller hur?
Dessutom i dessa stressade dagar då alla verkar ha så otroligt bråttom hela tiden så kan det ju vara bra att veta att det går betydligt fortare om du lägger sakerna en och en på bandet så att vi slipper plocka ner saker från berget du byggt.
Slutligen ett tips som handlar om att uppmärksamma andra kunder, för det brukar ofta finnas sådana i kön. Det är inte ofta en kö består av endast en person... förvånandsvärt nog skulle man faktiskt kunna tro det ibland för det händer rätt ofta att den första personen i kön inte hinner lägga upp alla sina varor innan nästa person börjar med sina. Återigen en påminnelse om att det är ett rullande band. Vad händer när bandet rör på sig? Den första kundens varor blandas ihop med den andras. Jag lovar att det är precis vad som händer och det spelar ingen roll hur många pinnar man lägger upp för att visa att det är en ny kunds varor. Eftersom bandet rör sig framåt så följer varorna med!! Detta handlar alltså om fysikens lagar och är ingenting att bli arg på den som sitter i kassan för...
Dagens tips från coachen: tunga varor först - ömtåliga sist, bygg inte berg och vänta på din tur!!
Kram!
Iakttagelser...
Hej Ninni
Äntligen är jobbhelgen över, kanske att jag inte borde klaga för det är ju trots allt fyra veckor sedan jag jobbade helg sist i och med att jag tog ledigt den helgen jag hade besök, men det är mycket man borde...
Helgen har ändå gått fort, men breven blir ju lite lidande när det enda jag gör är att jobba. Därför tänkte jag att jag kanske skulle komma med en ny infallsvinkel på detta.
Jag gillar att iaktta folk, och nu menar jag inte på ett obehagligt stalker sätt, utan mera att jag tycker människor eller närmare bestämt människors beteende är väldigt intressant. Öppnar man bara ögonen i vardagen så kan man lägga märke till en hel del beteenden som både roar och förbryllar. I och med att jag har ett jobb där jag dagligen möter en hel del människor så har jag ju många kandidater att använda i min forskning. Jag har nämligen många gånger skojat om att jag ska skriva en bok om allt man får vara med om när man jobbar inom handeln, människors beteenden när de handlar helt enkelt, för det är ju något som alla måste göra förr eller senare och som jag redan nämnt så är det av någon anledning en otroligt uppstressande situation vilket i sin tur medför en mängd märkliga beteenden.
Så när det enda som händer är att jag går till jobbet så är det väl helt enkelt det jag får skriva om, men det handlar självklart inte om att hänga ut enskilda människor utan om mer generella saker man har lagt märke till. Det kan vara små saker bara och oftas så är det just det, de där små sakerna som folk gör som man kanske inte är medveten om - så kanske kan det här också bli tips från coachen på hur man blir en bättre kund ;)
Dagens iakttagelse handlar om plånboken - en ganska viktigt accecoar när man går och handlar.
Det självklara vore ju här att ta upp den äldre generationen och deras plånböcker, inte plånbok utan plånböcker, som samtliga skall letas igenom till förbannelse efter varenda liten krona, men det är något de flesta som lyckats hamna bakom en av alla dessa seniorer redan lagt märke till så vi skippar att gå närmare in på det.
Det jag tänker på är dessa överfyllda plånböcker som kan liknas vid någon sorts gödgris som håller på att spricka i sömarna. Det dessa plånböcker innehåller är dock inte pengar, utan framför allt kvitton och kort.
Vi börjar med kvittona och jag undrar helt enkelt varför? Detta kommer bli en ständigt återkommande fråga - men allvarligt varför?? Varför denna samling av kvitton, ibland i tjockleken av en pocketbok. Är det kanske därför, för att man i tråkiga stunder ska ha något att läsa eller planeras det kanske något avancerat pysselprojekt som kräver att man sparar varanda kvitto man någonsin fått? Ibland är det ju bra om man sparar kvitton en tid det förstår jag, men då kan man väl lägga dem på en bra plats där hemma istället för att släpa med sig dem var man än går och därmed riskera allvarliga förslitningsskador...
Lägg då till denna redan överfulla tingest alla dessa evinnerliga kort. För det brukar oftats handla om en mindre kortlek som ska bläddras igenom innan rätt kort lokaliseras. Behöver man alla dessa kort? Använder man alla korten?
Tillsammans blir kvittona och korten i och för sig ett ganska effektivt vapen att använda i självförsvar, man kan ju alltid kasta det i huvudet på angriparen som garanterat kommer att svimma då plånboken förmodligen väger en del, men utöver det och kanske i funktionen som dörrstopp så är den där överfulla plånboken inte så effektiv. Det tar ett bra tag innan man lyckats gräva fram pengarna eller som sagt det rätta kortet och under den tiden har kön bakom garanterat växt en hel del, blickarna från de andra kunderna är inte nådiga och expeditens blick har liksom blivit lite dimmig då hon förmodligen funderar på vad hon ska laga till middag eller om hon rent av hinner springa på toaletten medans du letar.
Motsatsen till den gigantiska plånboken som när som helst kommer att explodera pågrund av sitt eget innehåll och sprida kort och kvitton över hela kassadisken är den minimala yttebytte-plånboken.
Igen varför? Varför väljer man den allra minsta plånboken man bara kan hitta och fyller den med både sedlar, mynt och kort? Visst den tar liten plats i väskan eller fickan, men utöver det så medför den bara problem jag lovar, för när du väl ska betala och då få upp det du en gång lyckats pilla ner så kommer det inte att gå lika bra. Precis som i föregående exempel så tar det ganska så lång tid och kräver en hel del tålamod och fingerfärdighet för att få fram det betalningsmedel du avser att använda - och det är egenskaper som de flesta saknar i en stressad situation...
Så dagens tips från coachen: rensa i röran och skaffa en plånbok av lämplig storlek!!
Kram!!
