Fredagsmys!
Hej Ninni
Har precis landar framför datorn med en kopp te och lite godis och det med gott samvete efter en långpromenad på nästan en timme i ett lätt duggregn. Som sällskap hade jag mina två lurviga, svarta, fyrbenta vänner. Det var riktigt skönt att komma ut och röra på sig lite så här på kvällen och det var riktigt mysigt att gå i regnet också då det bara strilade ner lite stilla. Jag har nämnt det tidigare; det är så avkopplande att komma ut på landet, att bara kunna gå och filosofera efter vägen med nästan ingen trafik och bara titta och lukta på vårgrönskan och lyssna på konserten som ges av alla fåglarna.
Sen finns ju ett litet negativt inslag under de här promenaderna också och det är att det tydligen inte räcker med att lukta på grönskan i allmänhet utan varenda j*la grässtrå ska ju nosas på! I alla fall om den större av de fyrbenta damerna får bestämma. Tar man inte ett ordentligt tag i henne och tydligt talar om att nu ska vi gå och inget annat så kan det hända att man själv får följa med ner i diket och lukta lite närmare på ett extra intressant grässtrå om man inte ser upp. Den mindre däremot, hon travar på så fint så henne behöver man nästan inte bry sig om. Förrutom på ett ställe och det är alltid samma sak varje gång vi går den vägen som vi tog idag. Där finns det en grusväg som leder ner till älven och varje gång vi passerar denna avtagsväg så tittar hon på en, eller snarare stirrar ut en, med stora bedjande ögon och man riktigt hör hur hon säger: "snälla, snälla, idag kan vi väl gå ner till älven och jaga lite fåglar eller något annat kul? Visst, kan vi det? snälla, snälla, snälla!!" Det är så klart också hit hon rymmer 9 gånger av 10 om hon får den chansen. Hmm, nu kanske det låter som de är riktigt olydiga de här två. Det är de inte, idag gick det riktigt bra och det gör det för det mesta, de har bara sina små egenheter som de flesta andra :)
Efter vägen fick vi oss också en utskällning av en något upprörd tofsvipa. Vi kom nog för nära hennes bo för att hon skulle känna sig bekväm. Det var ett väldans liv på henne i alla fall:
Bild från googlePå nästa åkerteg var det en storspov som sjöng en trudelutt får oss. Som balsam för själen är dessa promenader helt enkelt - fredagsmys när det är som bäst!
Imorgon ska jag bege mig till staden vid gränsen för att besöka det där varuhuset med en massa platta paket. Just det, det blir en tripp till Ikea imorgon :)
Kram!
Kommentarer
Trackback
