Ledig helg


Hej Ninni

Det blev inget brev igår, men jag åkte ut till menageriet och glömde så klart ta med mig sladden till kameran och sedan blev det inte något alls av det. Istället kommer här en sammanfattning av helgen:





Lungt och stilla, långprommenad med mamsen och hundarna, sedan varma mackor, en kopp choklad och senaste numret av Amelia på det - det är vad jag kallar en skön lördag:



Jag tillhör en sporttokig, eller ska jag kanske säga sportfanatisk familj, där jag med mitt totala ointresse för allt vad sport heter blir något av det svarta fåret. Då är det lätt hänt att middagen inte blir så mycket att alla äter tillsammans - utan mer att där sitter jag ensam med min tallrik medans det från källarplanet kommer osammanhängande vrål, varvade med ett eller flera fula ord - detta eftersom det visas någon otroligt viktig hockey/fotboll/tennismatch eller så åker någon skidor, hoppar högt alternativt springer långt - spelar inte så stor roll egentligen, bara det är någon form av idrott:


En mysig lördagsmiddag i vår familj...

Söndagen har inte innehållit mycket aktivitet, förrutom nu ikväll då jag gjorde ett ryck och bytte gardinerna i vardagsrummet till ett par lite mindre somriga.
Imorgon är det ju Halloween, den riktiga amerikanska alltså (svensken verkar fira lite när det passar liksom...) och jag passade på att plocka fram de väldigt få Halloweendekorationerna jag har.
Egentligen har jag lite svårt att ta till mig det här med att vi ska fira Halloween i Sverige. Under det år som jag tillbringade i USA så fick jag ju så klart vara med om Halloween som den ska vara, med dekorationer precis överallt, "haunted houses" och hayrides genom "a haunted forest" och framför allt "trick or treat" när barnen i hela kvarter/grannskap går ut för att knacka dörr och samla ihop godis.
Har man varit med där så blir den svenska efterapningen som egentligen kom hit först på 90-talet ganska fånig och de eventuella barn som ringer på min dörr ombedes komma tillbaka till påsk, utklädda till de kärringar som faktiskt är en svensk tradition...




Veckan som kommer blir lite annorlunda då jag endast jobbar halva veckan och sedan tar en efterlängtad långhelg. Varför? För att jag kan, för att jag vill, för att det väntas finbesök :)


Kram!

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0