Ett steg i taget
Hej Ninni
Konstaterade ju för ett tag sedan att jag måste börja röra på mig lite mer så därför inhandlade jag för någon vecka sedan en träningsmaskin. Ja, en liten en alltså, det är inte frågan om något hemmagym delux eller så. Twist stepper heter den och ska öka smidigheten och så vidare. Men det här med träning och sådant är inget jag tycker man ska ha för bråttom med för då kan det sluta med att det inte blir någonting alls av det...
Så jag inhandlade alltså maskinen för någon vecka sedan och det var steg ett. Just nu är jag inne på steg två, en fas som pågått sedan inköpet. Steg två innebär att lådan med träningsmaskinen står i ett hörn av lägenheten och att jag då och då sneglar lite försiktigt på den när jag sitter i soffan. Det här kan bli en rätt långdragen fas, men den måste få ta sin tid, det måste kännas rätt att ta nästa steg helt enkelt. Det är inte helt bestämt vad steg 3 innebär, det kan vara så att endast locket på lådan kommer att öppnas, men det kan lika gärna bli så att maskinen faktiskt packas upp och sätts ihop... om det känns rätt alltså. Sedan tror jag att det krävs ytterligare en tid av eftertanke och möjlighet att snegla lite mer, den här gången på den faktiska maskinen. När det känns som att vi är på samma våglängd så kommer det slutgiltiga steget att faktiskt ställa sig på maskinen och på riktigt lära känna varandra. Men det steget kommer när det kommer, vi är inte där än, inte någon av oss...
Imorgon är jag ledig så då kan det hända att jag tar steg 3, kanske....
Annars trampade jag till jobbet imorse i hällregn, det var som att någon vridit på kranen för fullt och det fortsatte hela förmiddagen. Inte nog med regnet så har det stormat ordentligt och det är översvämning lite varstanns här omkring.
Trots att i stort sett hela september har regnet bort här så fortsätter jag att hävda att hösten är bäst, men, för det finns ett men, när det är sådant här väder så är det ju en förutsättning att man får stanna inomhus och mysa där det är varmt och torrt och inte tvingas ut i regn och blåst. Måste man trots allt ut tycker jag att man bör göra som när man var liten och ta på sig stövlarna och cykla fort som bara den genom alla vattenpölarna. Man måste ju gör det bästa av situationen ;)
En sådan här är det som bor i lådan (Bild från google)
Kram!
Kommentarer
Trackback
