Minnen av djurens konung
Hej Ninni
Jag har nämnt det tidigare, att jag älskar Disney och igår när det verkligen bara var skräp på tv så slog jag på min absoluta favorit som precis kommit ut på DVD/Blu-ray - Lejonkungen
Filmen är innehåller det mesta och har en del hysteriskt roliga karaktärer och det finns så underbara citat som jag och Finaste naturligtvis gjort till våra egna och fortfarande använder när vi tycker det passar, vilket såklart ingen annan tycker - eller förstår för den delen ;) Några exempel bara:
- Ursäkta damen, men res på er!
- Åh, en med fyllning!
Sen så är ju filmmusiken helt underbar också och även om den kanske inte direkt räknas in i soundtracket fick jag en gång höra en av sångerna från filmen framförd bara för mig. En dag efter jobbet när jag var så där riktigt trött och sur kollade jag mobilen och hade då fått en röstmeddelande från Finaste där hon med sin "ljuva" stämma sjöng "far jag kan inte få upp min kokosnöt" och dagen kändes genast mycket bättre och jag skrattade länge efter det.
Jag har ett annat minne till filmen som är förknippat med minsta bror, han fotbollsspelaren. Han var väl så där i fyraårsåldern och brukade titta på filmen mest hela tiden, men inte hela... Det var bara en scen som han skulle se och detta kan ju verka lite udda, men det var scenen där Simbas pappa dör. Fotbollsspelaren såg scenen och tårarna sprutade, sen spolade han tillbaka (ja, det var VHS som gällde på den tiden och då spolade man!) och såg den igen och grinade lika mycket, och så igen och igen och igen... Vet inte varför och först trodde väl vi andra att han var för liten för att förstå, men det gjorde han ju uppenbarligen och ibland kan det ju bara vara skönt att få gråta ut ordentligt ;)
(bild från google)En mycket, mycket bra film helt enkelt! :) Förövrigt är klockan nu strax före 13 och jag sitter fortfarande här i morgonrock, men jag tänker som så att när det regnar och inte ens är fem grader ute och jag snart ska gå på ett kvällspass en fredag - då är det helt okay att vara iklädd morgonrock fast klockan passerat lunchtid - det är i alla fall vad jag tycker...
Kram!
Kommentarer
Trackback
