Vad vill du bli när du blir stor?
Hej Ninni
Det har väl framgått vid det här laget att jag inte trivs så där jättebra på mitt jobb, det på grund av flera olika anledningar som jag inte tänker gå närmare in på här. Men efter semestern har det faktiskt känts mycket bättre, visserligen har jag bara hunnit jobba en och en halv vecka efter ledigheten så jag får väl se hur länge den känslan hänger kvar, men man kan ju alltid hoppas på en längre tid.
Jag vet att man egentligen ska vara tacksam att man har ett jobb och om jag nu inte trivs så är det väl bara att söka ett nytt kanske du tänker nu, men är det så enkelt då? Det är det kanske i teorin, men i verkligheten då, i min verklighet?
Jag hade som alla andra en väldig massa drömmar och önskningar när jag var yngre kring vad jag ville jobba med när jag blev stor, en av dem har jag nämnt här tidigare, men de där drömmarna ändras ju allt eftersom man får andra intressen och livet förändras. Vad är problemet nu då - jag vet helt enkelt inte vad jag vill bli när jag blir stor?
Jag vet inte riktigt vad jag vill göra och då är det svårt att veta var man ska börja. Sedan är det ju det här med själv jobbsökandet, jag avskyr det verkligen. Jag tycker det är en väldigt plågsam upplevelse att vara arbetssökande, men jag är samtidigt medveten om att det inte kommer att serveras något nytt jobb på silverbricka, ska du ha drömjobbet så måste man anstränga sig för att få det.
När man har en fast tjänst, med en månadslön som är ändå kommit upp till en helt okay nivå då är det lätt att man blir bekväm trots att trivseln kanske inte är på topp. Vissa människor skulle aldrig acceptera detta, men alla är vi olika och jag kan ju villigt erkänna att jag avundas dem som har det där drivet och aldrig skulle jobba med något som inte var det bästa de visste....
Kanske handlar det om att bli vuxen först? Jag har ju nämnt till dig tidigare att det finns lite pensionärsvarningar när det gäller mig ibland, men inte på alla punkter. När är man vuxen egentligen? Åldersmässigt har jag med all säkerhet passerat den gränsen, men det är inte alltid jag känner att jag uppfyller kraven för medlemskapet i kategorin vuxna. Det är mycket av de där "vuxensakerna" som jag inte kan någonting alls om, framför allt när det gäller ekonomi har jag märkt - vilkor kring lån, sparande och sånt där och mycket av det har jag inte heller något som helst intresse av att sätta mig in i heller, det är bara så fruktansvärt tråkigt...
När man är vuxen har man ju också ett riktigt jobb, eller hur? Det hör liksom till. Men mitt jobb då? Är det ett riktigt jobb? Absolut, men inte för mig! Det är helt enkelt bara något jag skulle göra medan jag funderade ut vad jag egentligen skulle hitta på efter mina år som student. Jag tror att den här känslan av att jag inte riktigt kvalificeras som vuxen har att göra med just det här att jag pluggade i så många år, för som student så kan du skjuta på den där dagen då du på allvar måste ta steget fullt ut i vuxenvärlden. Du kan liksom stå och balansera alldeles där på gränsen i några år till om du känner för det.
Tillbaka till mitt jobb då - den där tillfälliga lösningen har fyra år på nacken nu och sedan ett och ett halvt år tillbaka är det alltså en fast anställning....
jag vet inte, men kanske är det dags att bli vuxen på riktigt nu...
Kram!
Kommentarer
Trackback
