Aprilväder
Hej Ninni
Då var det tillbaka till vardagen igen då för de flesta, vissa yngre förmågor och även deras föräldrar har ju sådant där påsklov, men även för mig blir veckan lite annorlunda då jag var ledig i måndags. Igår jobbade jag "måndag", dvs kvällspasset som jag skulle ha haft in måndags och idag är jag ledig igen. Så allt som allt består den här veckan av endast tre arbetsdagar, men inte klagar jag för det...
Igår blev det förresten vinter här igen. I stort sett hela dagen vräkte snön ner, men idag är nästan allt borta igen och förhoppningsvis tar den med sig den gamla snön också av bara farten. Det är fortfarande väldigt mycket snö kvar, det enda som egentligen är helt snöfritt är gator och vägar. Med mindre än tre veckor kvar till 1 maj så kan man ju tycka att det är dags för temperaturen att höjas rejält nu, för som norrbottning så är ju valborg/1 maj den tid då man räknar med att snön ska vara borta och trädgårdar kan börja krattas lite smått och barnen kan ta fram cyklarna utan risk för att inte bli upptäckta bakom snövallarna - så sätt igång nu våren, vi väntar ju på dig!!
Idag har jag ägnat förmiddagen åt att städa och diska. Den lilla påsk som fanns här hemma är återigen förpassad till lådan den tillbringar större delen av året i. Efter det blev det en promenad för jag orkade helt enkelt inte ta någon i morse. Jag vet inte om jag är påväg att bli sjuk eller om det är det trista gråmulna vädret, men både huvudet och kroppen känns tunga idag.
Här om dagen kom jag också hem från jobbet och kände mest som att all luft hade gått ur mig, men det berodde inte på någon eventuell sjukdom, eller ja ingen fysisk sådan i alla fall - detta var på grund av något jag fått höra under dagen. Det handlade egentligen inte alls om något negativt, varken för mig eller personen det gällde - i ärlighetens namn var det nog avundsjukan som visade sitt fula gröna huvud, men det kändes bara hopplöst helt plötsligt.
Sedan öppnade jag dock min mail och genast steg humöret avsevärt, så nu har jag en ny plan och den här gången kommer jag inte ge mig förrän jag klart och tydligt får beskedet att kampen är över. Skickade ett mail i måndags som jag väntar på att få respons på och även något tillbaka som jag kan ge lite feedback på, för här sammarbetas det minsann... Sedan har jag ringt ett samtal idag som gör att jag nu kan ringa ytterligare ett och dessutom ett mycket viktigare samtal, sedan ska det skickas fler mail. Små steg än så länge och även om det dröjer över en månad till nästa stora steg kan tas, för det ska banne mig tas, så måste man ju börja någonstans för att ta sig hela vägen!!
Kram!
Kommentarer
Trackback
