Boktipset

 
Hej Ninni
 
Hela våren och sommaren har jag varit inne i en riktig läsperiod då jag slukat bok efter bok. Det hör ju oftast sommaren till, att det blir mer tid för att läsa böcker och nu när det går mot höst så börjar det där suget avta, eller i alla fall mattas av lite. En av de böcker som jag har plöjt igenom denna sommar har i alla fall med mitt jobb att göra kan man väl säga. Den heter Kassörer till kassan: betraktelser från löpande matbandet och är skriven av Helena Lundberg (Ekerlids Förlag, 2011). Jag har ju själv då och då bjudit på lite iaktagelser från Cirkusen här och denna bok bjöd på hög igenkänningsfaktor och många skratt:
 
 
"Med en underfundig penna och rapp humor beskriver Helena Lundberg arbetet som snabbköpskassör. Boken bygger på författarens personliga erfarenheter efter fyra år inom två stora livsmedelskedjor. Helena Lundberg har samlat en hel uppsjö med roliga, sorgliga och knasiga historier från början nedtecknade på baksidan av kvitton. Läsaren får en inblick i hur vi människor beter oss i mataffären och får ta del av en rad dråpliga dialoger i kassan allt sorterat i olika kundkategorier som Agata Aggressiv, Kurt Konflikträdd, Stina Stress och Vera Virrig med flera. Humor och allvar blandas med teckningar och upphittade inköpslistor och allt har sin grund i den på ytan föga spännande matbutiken."
 
Även om författaren har jobbat på betydligt större stormarknader än jag så återfinns precis samtliga kundkategorier även på Cirkusen. Jag kan till och med namnge vissa av dem, vilket jag så klart inte kommer att göra här, men jag vet vem som gömmer sig bakom Vera Virrig och så vidare... Det enda jag inte känner igenom mig i helt, även om det faktiskt till viss del stämmer där också, är när författaren skriver om relationerna mellan arbetskamraterna och cheferna, men det har väl även det med att göra med storleken på arbetsplatsen. Det är i alla fall en riktigt rolig bok och jag tycker att man kan läsa den även om man inte har detta yrke. Alla är vi ju nämligen kunder i mataffären, det går än så länge inte att undkomma helt och hållet, så kanske kan man få sig en tankeställare när det gäller människors beteende i en så vardaglig situation som att gå och handla.
 
Jag avslutar med en egen liten historia från Cirkusen som har bjudit på många skratt. Nu hände dock detta inte mig utan det var en kollega som berättade att hon fått ta emot ett telefonsamtal till butiken där en kund hade förlagt en personlig ägodel och om det var så att vi hittade dessa så skulle det vara snällt om vi kunde ringa henne. Kunden i fråga hade nämligen förlagt sina löständer....
När man nu tillslut slutar skratta så uppstår ju omedelbart en mängd frågor - Först och främst; varför har tanten plockat ut tänderna inne i butiken till att börja med? Hur kan man gå vidare och fortsätta handla utan att upptäcka att man inte längre har några tänder i munnen? Hur långt hann damen i fråga innan hon upptäckte att hon saknade sina gaddar? Vem ska få äran? att hitta igenom dem? Någonstans inne på Cirkusen ligger det alltså eventuellt ett par kvarglömda, borttappade och övergivna löständer. Vid upphittande lämna gärna in dem i kundtjänst eller lägg dem åtminstone i ett vattenglas....
 
I lådan för kundernas kvarglömda och upphittade ägodelar?
 
 
Kram!
 
 

Kommentarer
Postat av: Madeleine

Låter som att det kan vara en rolig bok. Hoppas att tanten var senil eller nå och glömt att hon hittat igen tänderna och satt in dem igen! Jaha Huvva!

2012-09-05 @ 23:29:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0