brevtillninni

Hej Ninni

När jag var kanske 14-15 år så fick jag en bok av mamma min som jag läste igen och igen och igen och varje gång jag läste den så grät jag litervis, för boken är otroligt sorglig men samtidigt väldigt vacker och det är en mycket bra berättelse som faktiskt är baserad på en sann händelse. På baksidan av min bok, som fortfaraden har en given plats i min bokhylla, står det hämtat från en av recensionerna:

" Den är helt enkelt den bästa ungdomsbok, kanske den bästa bok överhuvudtaget, som jag läst på länge, länge."

och jag kan inte annat än att hålla med. Det här är en sådan där bok som stannar kvar och som alltid kommer att ligga mig otroligt varmt om hjärtat.
Igår satte jag mig ner för att se filmatiseringen av denna berättelse som nu kommit ut på dvd. Jag ville egentligen se den redan i höstas när den kom på bio, men det blev inte så och nu är jag så glad att jag inte gjorde det - för oj så besviken jag blev!!

Den bästa boken heter Jag saknar dig, jag saknar dig! och är skriven av Peter Pohl & Kinna Gieth:

"Nu är det april månad och hemma i Rosengården sitter två flickor, Cilla och Tina heter de. Enäggstvillingar är de och ska fylla fjorton år i sommar. Men det får Cilla inte vara med om - hon kommer snart att dödas i en trafikolycka. Det är det vidrigaste som har hänt mig, och jag berättat det med en gång, för det här är inte menat att vara en spännande story med ett fiffigt slut som måste hållas hemligt till sista sidan, utan det handlar om Tina som blev kvar, tvungen att försöka stå upprätt och hålla balansen i livet utan Cilla. Och jag som berättar är Tina, men jag vet att jag inte kommer att orka berätta om "mig", så därför säger jag "hon" i stället."



Filmen heter kort och gott Jag saknar dig och egentligen var det väl upplagt redan från början att jag inte skulle gilla den, bara för att det är otroligt svårt att göra en bok rättvisa på film - framför allt en bok som berör som den här gör, ända in i hjärteroten.
Filmen blir mest bara så där gömma-sig-bakom-kudden-pinsam som ungdomsfilmer lätt kan bli. Man har lagt till scener som inte finns med i boken och tagit bort och ändrat på karaktärer som finns i boken. Det görs väl i stort sett alltid när man gör film av bok, men i det här faller så blir det inte alls bra. En av de mest pinsamma scenerna är just en sådan tillagd scen, har du redan sett den vet du vad jag menar (begravningsscenen) och jag blev bara arg när jag såg den. Visst jag fällde några tårar under filmens gång det gjorde jag, men jag är och andra sidan blödig för det mesta så det ger den inte godkänt för det.
Jag inser också att filmen inte i första hand riktar sig till mig, utan till en betydligt yngre målgrupp, men jag har läst boken även på senare år och tyckte den var lika bra då.
Det enda som är bra är egentligen att filmen är inspelad i Piteå och man bör alltid applådera produktioner gjorda i Norrbotten. Men nej, det är inte en film jag rekommenderar, men LÄS BOKEN!! Gör det även om du inte är en ungdom och har du en sådan i din närhet så ge den absolut till henne (ja, det är mer en bok för tjejer det är det) för det  är en bok som känns. Det är en bok som gör ont, som får en att le och som lämnar spår för alltid.

Kram!!